När jag gick i skolan "på min tid", som barnen uttrycker det, vill jag minnas att man tvingades virka grytlappar, sticka ludvikavantar i gnistrigt garn som gjorde ont i fingrarna och sy bebiskläder i gräsliga tyger som skolan förmodligen köpt in från nåt konkurslager.
Men nuförtiden. Nuförtiden kommer sonen hem med den ena fina skapelsen efter den andra.
Som den här, till exempel.
Ser ni vad det är?
En vetevärmekudde!
I linnetyg. Som han tryckt bokstäver på. Och sytt ihop. Och funderat fram med kärlek.
För ni tror väl inte att det är en slump vilka bokstäver han valt?
Och inte heller färgerna är en slump.
Men vad de står för avslöjar jag inte. Det får ni som känner mig/oss själva lista ut.
Men jag är så stolt.
Och glad över att utvecklingen gått framåt inom skolans textilslöjd.
2 kommentarer:
Vet exakt vad det betyder. SÅ fint av honom!
E i norr
:-)
Skicka en kommentar