Barnkalasat

Loppan har ju som bekant fyllt sju. Tiden går fort, inte bara dessa sju år utan även sen vi började fira henne. Har tänkt lägga upp bilderna från barnkalaset, men veckorna har bara susat förbi. Kanske för att vi fyllt dem med ännu fler kalas...

Nåja.

Här kommer ett bildregn från ett barnskalas. 

My way.

Minns ni att vi tillbringade en hel fredagskväll med att blåsa ballonger samtidigt som vi kollade på Idol?

Det verkade just då som en alldeles strålande idé.

Eftersom kalaset skulle börja redan klockan elva dagen efter och jag som bekant gillar att vara väl förberedd. Så vi blåste ballonger. Och knöt ihop dem på långa rader. Dels för att jag hade tänkt att vi skulle hänga dem från vägg till vägg så som man hänger vimplar. Typ. 

Plus att jag tänkte att det nog var ganska smidigt när vi tidigt på lördagsmorgonen skulle transportera alla ballongerna till festlokalen.

Eh...

Vissa idéer är väldigt bra i huvudet. Och mindre bra i praktiken.

Jodå, vi sparade en massa tid på att blåsa ballonger, för det hade vi inte hunnit på lördagsmorgonen.

Men.

När vi väl kom fram.

Och baxade dem ur bilen och skulle hänga upp dem. 

Jag kan väl säga så här. Maken och jag kände oss som att vi var med i nån teambuildingaktivitet eller finalprogram i Mästarnas Mästare. Oj oj oj, säger jag bara. Det var en samarbetsövning som hette duga att trassla upp ballongerna och få dem i de där fina långa raderna som de varit kvällen före.

Men det funkade. Till slut.

Eller rättare sagt. Vi lyckades få ut ett antal rader innan vi gav upp och de ballongerna hängde vi upp som i klase av ballonger i taket. Ganska käckt. 

Men jag sa ju att vi transporterade ballongerna till en festlokal.

Visst låter det avancerat? Och lite lyxigt?

Eh...

Knappast, va?

Så här såg "festlokalen" ut innan vi pimpade den.

En gemensamhetslokal under ett dagis.

Alldeles lagom väg hemifrån och alldeles lagom att släppa loss tretton partyglada sjuåringar i.

Nåja.

Som sagt. Så här såg det ut innan vi startade pimpandet.

Och så här blev det efteråt:

Bara för att jag gillar före-och-efter-bilder så kommer bilderna igen, före och efter:

Ser ni ballongerna?

Som sagt, någon rad lyckades vi trassla ut.

Och vimplarna hade jag hittat på Rusta för nästan inga pengar alls. 

Och varför i hela fridens namn hänger det skynke så där mitt i rummet kanske ni undrar?

Jo, för att det var ett gäng mycket sång- och dansglada barn som skulle komma och Loppan hade avslöjat att de planerat nåt uppträde, så då behövdes det en scen. Så klart.

Och det fixade vi genom att hänga två påslakan på en tvättlina tvärsöver rummet.

Om det funkade?

Jodå!

Scenen funkade både till sång- och dansuppträden och till att agera bakgrund för ett gäng toppmodeller att promenera på en cat walk.

Att scenen rasade ner ett par gånger innan vi gav upp och lät dem uppträda utan scen spelar ingen roll. För barnen fortsatte dansa och sjunga lika glatt för det.

Men tillbaka till pimpandet av festlokalen.

Lokalen bestod egentligen av två lokaler. Eller två rum. Det första har ni redan sett. Det som vi pimpade till ett dans-, lek- och spring-rum.

Det andra rummet hade jag helt andra planer för.

Dels skulle det ju ätas. Korv med bröd. Givet. Önskat av både barn och vuxna värdar, dvs Loppan, maken och mig. Absolut enklast att tillaga. Kokt korv med bröd, senap och ketchup.

Men efterrätten återkommer vi till. 

Långbord.

Eftersom jag bestämde blev det inte prinsessrosa dukning, utan lite mer färgglatt.

Men jag dukade ytterligare ett bord i rummet.

Eller dukade och dukade, jag förberedde ytterligare ett bord.

Jag hade tryckt ut en massa bilderboksblad från internet och lagt på bordet, tillsammans med ett gäng färgpennor. Och gissa om det blev poppis? Jag tänkte mig att det kunde vara bra då det nästan alltid är några barn på barnkalas som inte riktigt uppskattar spring och stoj, utan hellre vill ha lite stillsammare lekar. Jag kan berätta att det under kalasets två timmar stundtals var ganska stimmigt och stojigt med dansande och sjungande barn, men det var även ibland helt fullsatt runt det här bordet när alla pausade och ritade och målade för glatta livet.

"En hit" var det. Som Loppan skulle uttryckt det.

Och ser ni ballongerna i taket?

Det var de där vi inte lyckades reda ut, maken och jag.

Ganska käckt, eller hur?

Nästan som att det var planerat så.

Och på tal om planerat, så hade jag planerat lite till.

Nämligen det här:

Ett myshörn!

Puh, blir alldeles matt när jag ser det här med tanke på hur bökigt det var att packa ner allt igen när kalaset var klart, men det var kul att förbereda och tanken var god.

Om ni är riktigt uppmärksamma ser ni en legolåda till höger i bild. Jodå, jag hade släpat dit lite lego också. 

Loppan hjälpte till att fixa det sista innan gästerna kom.

Målarboksbladen behövdes visst sorteras. Tyckte hon.

Så kom då äntligen gästerna.

Och jag önskar jag skulle säga att de närmaste två timmarna gick i rasande fart, men två barnkalastimmar brukar kännas ganska långa. För föräldrarna.

Men det var så lyckat.

Inga ledsna miner och framför allt var födelsedagsbarnet supernöjt.

Och jisses så fina presenter.

Och "tårtan" blev också ganska fin. På önskemål från födelsedagsbarnet blev det ingen tårta, utan istället ett berg med kärleksmums.

Och när två timmar gått, och alla barn utom bästa kompisen lämnat lokalen, började maken och jag nedmontera allt vi piffat och donat med två timmar tidigare. Och under tiden satt Loppan och kompisen under presentbordet och åt godis.

Ett lyckat kalas.

Om jag skulle göra det samma igen?

Ja. Jo, det skulle jag gärna göra.

Det är ju ett år tills dess, så jag hinner vila ut.