Jag är inte jättetraditionell med placeringen av julpynt här hemma. Men en del saker bara måste fram. (Om inte annat så protesterar familjens yngsta). Men vi har en sak som stått på samma plats flera jular på rad nu.
Tre julfigurer i betong. En gris, en tomte och en bock.
Som förutom agera julpynt får fylla en funktion. De agerar julkortshållare. Japp, jag får fortfarande julkort på posten. Och jag älskar det! Mina egna utskick i år är en historia i sig, den tar vi i ett eget inlägg. Tillbaka till figurerna. Som står här.
I köket. På bänken. Bredvid spisen.
Ser ni kopplingen? Inte konstigt om ni inte gör det, för det tog några år innan jag själv såg det. När Loppan gick runt och sjöng julsånger närmare bestämt. Hur är det nu den går, Sockerbagarsången?
En sockerbagare här bor i staden,
han bakar kakor mest hela dagen...
Ja, ok tänker ni, men vad har det med detta att göra??
Jo, hur fortsätter sången?
...men tomten och bocken vi lämnat vid vår spis.
de ville inte åka från vår pepparkakegris.
Tadaa!! Ser ni kopplingen nu? Ok, då tar vi upp bilden igen.
En tomte. En bock. Och en gris. Placerade vid en spis.
Klockrent, eller hur? Och jag lovar, det är inte alls nån tanke bakom det. Som sagt, de har stått där på sin bricka bredvid spisen flera jular på rad och jag har själv inte gjort kopplingen förrän nu.
Familjen börjar dock bli lite trötta på mig för nu kan jag inte låta bli att påpeka det så fort jag står vid spisen. Genom att sjunga visan så klart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar