Vilken tålig familj jag har! Som står ut med mina tokiga infall. Som att äta frukost utomhus när det egentligen är alldeles för kallt. Men det var ju soligt! Och jag hade ju längtat! Det blev en snabbäten frukost kan jag lova. Och tåliga var de som sagt, resten av familjen. Men de fick gå ifrån bordet några gånger för att ta på sig varmare kläder...
Men det var ju en solig dag och jag hade bestämt mig för att vara utomhus. Så här såg stenarna runt frukostbordet ut. Men inte nu längre.
Och här har jag precis börjat med det som är mitt allra säkraste vårtecken.
Vårklippning av lavendeln. Som varje år ger mig ångest. För jag har så svårt att föreställa mig att de där torra igelkottliknande buskarna ska bli stora fina väldoftande lavendelbuskar. Men än så länge har de inte gjort mig besviken, så jag ser fram emot blomning.
Och så var det den där tokiga mamman och den tåliga familjen. Som blev övertalade om att även äta middag utomhus. Men jag lovar, det var betydligt varmare och behagligare när vi åt middag än när vi åt frukost.
Och så kan jag rekommendera den bästa terapin nånsin. Näst efter shopping. Att banka ner stenar! Nu har jag fina stenkantade rabatter i trädgården och himmel så skönt det var att banka ner stenarna. Fast det är nog inte lika skönt imorgon för jag lär väl vakna med grym träningsvärk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar