Jag fyllde ju år där mitt i midsommarfirandet. Och jag gav mig själv en mindre lyckad födelsedagspresent. Den lyckades höja pulsen rejält på mig, men tackålov så löste det sig till slut.
Vad var det så som fick min puls att rusa i höjden?
Jo, jag lyckades förlägga nyckeln till vår stuga på min födelsedag. Hela sällskapet befann sig på stranden när jag fick för mig att gå tillbaka för att fixa lite melonmellis till oss. Jag tog mobilen (tackålov) i ena handen och stugnyckeln i den andra och gick den kilometerlånga vägen från stranden till vårt gemensamma kök. Jag lägger ifrån mig mobil och nyckel och börjar skiva upp melon.
När jag en stund senare är klar med melonen, tar jag mobilen - och hittar inte nyckeln! Pulsen stiger. Jag letar och letar och letar. I köket, i kylskåpet, i skafferiet, på alla bord, på golvet, i dörren. Överallt. Till och med i soptunnan.
Ingen nyckel.
Jag går tillbaka halva vägen och kollar överallt.
Ingen nyckel,
Jag ringer till maken och ber honom komma. Jag tar ett nytt varv i kök och runt stugorna.
Ingen nyckel.
Jag ringer till stugförvaltaren och berättar om mitt slarv och frågar om han har en reservnyckel. Han kommer med reservnyckel och bedyrar att jag inte är den första som slarvat bort nyckel. Men det händer inte så ofta. Eh... Och de brukar dyka upp.
För att göra en lång historia lite kortare så kan jag berätta att nyckeln dök upp till slut. En av tjejerna i vårt sällskap gick in i köket och hittade den på tre sekunder. Jag hade visst lagt den ovanpå spisfläkten.
Det tog en stund innan min höjda puls gick ner, kan jag lova. Ni kan ju gissa hur många tankar som gick genom mitt huvud den där timmen innan nyckeln dök upp... Och halva ön som hjälpt till att gå skallgång i jakt på min nyckel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar