Så gick julen. Och det nya året kom. Och knappt hade vi vänt blad i kalendern och börjat det nya året så öppnade himlen sig. För att ta emot en älskad mormor och för att idag väcka oss med den här utsikten.
En trädgård vit av snö.
En hälsning från himlen? Från en mormor som kommit fram och styrt upp och börjat skaka dunkuddar? Eller sett till att barnbarn och barnbarnsbarn äntligen fått lite snö?
Oavsett så är mormor saknad och snön efterlängtad.
1 kommentar:
Vad fint skrivet! ♡
Skicka en kommentar