Dessa franska små pärlor till småbyar. Med sitt speciella ljus. Och de för ögat så behagliga milda färger.
"Vänta! Jag måste titta här! Är det...?"
"en äkta önskebrunn, mamma?"
"Eh... va? Vänta, jag ska bara fotografera de vackra husen. Vad sa du? En önskebrunn, jo det är det nog. Men man ska nog inte kasta pengar i den."
"Jamen jag kan kasta stenar!"
"Jag önskar..."
"Men åh... så vackert!"
"Åsså önskar jag..."
"Titta gumman, vilken söt skylt!"
"Men jag är inte färdig! Jag önskar..."
Den där vaniljgula färgen är bara så fin. Så... fransk. Liksom.
För alla som undrar kan jag rapportera att alla de där önskningarna handlade - faktiskt - inte om en massa Barbiedockor och andra leksaker utan faktiskt om ganska vettiga saker, som fred på jorden och sånt. Det var först framför det här skyltfönstret som önskningar om mer värdsliga föremål yttrades...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar