Undviker att kommentera gårdagens mellofinal och efterdyningarna av den med upprörda förlorare som trodde de hade segern räddad och inte kunde hålla inne med sin frustration. Jag nöjer mig med att skoja till det och säger att nästa år får det väl bli nån dansk artist som tävlar för Sverige. Och året därefter kan Bellman få sjunga. Ok, förlåt! Dåligt skämt, som man nog måste vara född på sjuttiotalet för att förstå. :-D
Jag som är född strax före sjuttiotalet är dessutom av åsikten att mellolåtar ska vara trallvänliga och jag kan varken tralla Revolution eller Voice of the Silent, men bastulåten har fastnat i huvudet på mig. På gott och ont...
När vi ändå är inne på musikspåret måste jag bara nämna nåt helt annat. Jag följer Lena Philipsson på instagram och jag blir nästan rörd när jag ser henne uppträda på fullsatta arenor över världen tillsammans med Per Gessle. Gissar att hon vaknar varje morgon (på ett nytt hotellrum runt om i världen) och tänker att hon måste nypa sig i armen. Vilken dröm! Vilken otippad dröm! Gläder mig att hon får positiva omdömen och inte minst att man tycker att hon förvaltar arvet efter Marie väl. 💓 Vem kunde väl ha trott? Gissar att hon inte heller kunde tro det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar